söndag 30 november 2014

Advent, Skyltsöndag, förväntan och smörgåsrån

Så är det dags för SKYLTSÖNDAG! Barnen är eld och lågor NU ska vi ju få se affärerna täcka av sina skyltfönster! Älskar att stadens handlare har valt att återinföra denna tradition. Minns den där spänningen sen man var liten. Liv har sin första dansuppvisning så spänningen har nu laddats under flera dagar. Farmor och farfar kommer för att vara med oss idag. Heddan verkar ha fått Höstblåsor som florerar lite överallt just nu. Väljer att lita på vårdguiden och 1177 som säger att har barnet bra allmäntillstånd och är piggt så kan kan man gå till förskola och vistas bland folk trots prickar. Smittar gör man innan man får blåsorna och en del får ju aldrig några symptom. Men jag vet också att en del kommer ge mig onda ögat men jag måste ju gå på råden jag får av sjukvårdspersonal. Ett morgon samtal med kusinvitaminer i Sthml förgyllde frukosten! Iduns frustration och gnäll verkar ha lett till att hon nu kan sitta!! äta sitt första smörgåsrån igår hos The Sinnetts <3 och åla baklänges ;) Så välkommen smörgåsrånskladd och majskroksklister som man får spetta bort från bordet !

Det blev lördagmorrgon

Veckan gick i ett utan att sånt som behövde göras blev gjort,men suttit på rumpan har jag inte..nerbajsade kläder, kiss på mattor, snor i en tidning, tuggummi på ett örngott. Ja tvättmaskinen jobbar och jag hinner inte vika och sortera in kläderna i samma takt som de torkar.

måndag 24 november 2014

Dunet 6 månader

knappt 7 kg tung och storlek 62/68. Snurrar runt på mage på golvet, greppar saker, tuggar och suger på ALLT i sin väg, gärna sladdar.. Jollrar, senaste är att spruta spott. Sedan 14 dar sover hon illa, korta svängar bara, gnäller en hel del på kvällen. Åka bil är INTE kul men något bättre trodde vi i en annan stol men nja... Smakat lite potatis det kräktes hon av så vi avvaktar. Livet när det är som vackrast är idag , här och nu. Vem vet vad morgondagen bär med sig? Känner för att citera en stor björn.. var nöjd med allt som livet ger och allting som du kring dig ser. Så lätt att fastna i oro, i tankar om framtiden, älta det som varit, Men det enda vi vet är livet som det är här och just nu så varför inte njuta av det.

WOW ser ni vad som hänt!

Dottern super glad när hon klev upp, nya skrivbordet på plats. Mjo log vi, vi vet det var ju vi som skruvade ihop det! Eller ja pappan gjorde det, jag och Idun supportade från soffan med knäck och ostbågar. För övrigt en vidrig kombination ni inte behöver testa..

torsdag 20 november 2014

Julen börjar knacka på dörren

Lusten att pynta smyger sig på, affärerna har tagit fram på strategiska platser allt från pepparkaksdeg till kläder , skor och tomtedräkter. Kan tycka att det nästan blir hysteri innan sista advent. Måste vi verkligen ha alla dessa prylar? Men visst är det lätt att dras med. Nåt nytt pynt blir det nästan varje år men vi försöker att bara ha sånt som vi gillar och inte för mycket. Lite stjärnor ska få komma upp i fönstren och ljusbågarna. En och annan tomte får sitta i nåt hörn och en kyrka på en byrå med sällskap av en bock och en lucia. Ikväll ska jag försöka få ihop en julkrans med en vän och en massa granris.

lördag 15 november 2014

Hallelulja

Vågar jag erkänna att jag vågade klicka på en knapp och så helt plötsligt var det skit enkelt ;) det där med bilder från mobilen hit. HAHAHAH jag dööör ååå skäms lite här nu ;)

Bäddade i bomull

Så vaknade vi hela högen i stora sängen, varför kan de inte sova längre än 5.30 en lördag? igår fick jag ju väcka dom ?! Försökte såsa på men så var det bara ta fram frukosten och lika bra för brorsans jakt blev inställd så ha kom på kaffe. Barnen älskar verkligen sin morbror. När Viggo upptäckte snön som föll och det vita täcket som bäddat in oss under natten då var det fyra lyckliga ungar som ivrigt ville ut och leka. Kompisar anslöt och vi plogade oss mot lekparken (snöröjningen verkar hålla samma klass som i fjol..suck..) Det är så ljust vitt och mjukt ute, jag önskar mobilkameran hade kunnat fånga alla nyanser av vitt.

torsdag 13 november 2014

Skrittäcke funkar fin fint! Varmt och syns!

Jag vill men inte kroppen

En dag då jag tar mina värkande leder och min mammiga sjuka bebis och bara är. Vilar i att tvätten den finns kvar, papprena och orden också, disken och dammråttorna. Ja de sistnämnda de kanske gör en offensiv under soffan vem vet. En kopp kaffe med otroliga mängder skummad mjölk och en lussebulle med bebis på magen i soffan. Jag vilar i att mitt liv är gott.

tisdag 11 november 2014

Livet kan kastas om så fort

Tycker ordet cancer träffar mig från alla håll, det är livshotande sjukdomar hos vänner och vänners familjer. Jag blundar och andas, ibland vill jag bara hyperventilera och är livrädd att någon jag håller kär ska drabbas eller att jag ska dö från mina barn. Dödsångesten man har som förälder är svår att förklara. Det sårbara livet är så skört. Det enda som räknas, det enda som RÄKNAS är barnen, kärleken, familjen och vännerna. Allt annat spelar bara en liten biroll i den stora filmen om ditt liv- kom ihåg det nästa gång du fastnar i tänket om nya prylar, resor, att jag inte kan köpa det eller nya bilen eller karriären eller skolan eller vad det nu än vara månde som vi bara känner är SÅ viktigt. Stanna upp och tänk om det egentligen spelar roll? När Vi höll på att förlora Hedvig så blev allt så klart vad det var som var viktigt. Men så går livet vidare man hamnar i gamla hjulspår, men så är det vi kan inte jämt oroa oss för att dö så att vi därför glömmer leva. men jag tror det är nyttigt att stanna upp och tänka på vad i livet som verkligen betyder något. Den där resan kanske inte är så mycket värd om det sen visar sig att du missade din väns sista födelsedag eller den där nya tapeten är nog inte finare än någon annan om du inte inte har barnen där hos dig. Menar inte heller att vi ska sluta bry oss om sådana saker, men kom ihåg yta är inte allt. Störst av allt är kärleken, och så är det väl. Och sker och ting eller en titel kan inte ge dig kärlek.

När Idun är en ledsen bebis

Då får mamman ont i hjärtat och de andra barnen blir som frimärken på mig. I snart 4 dagar nu så har denna annars så glada bebis (förutom i vagn och bil) gråtit och gnällt så fort man inte burit henne och ja ibland då med. Dregglet rinner hon gnider sig i ansiktet hela tiden och hon kräks när hon äter. Öron? Tänder? Nåt jag äter? WHAT?!? Utvecklingsfas låter väl mest troligt och lite tänder på det. Men jobbigt för alla mest kanske för henne, mitt lilla dun.

torsdag 6 november 2014

Hennes doft

Den där lukten, den där första blöta kyssen på den varma kletiga bebis pannan. Den lukten den etsar sig fast i mammahjärnan och jag skulle kunna känna igen den på flera mils håll, nu vid 5 månader börjar den avta och mer bli "hennes" doft. Och jag skulle vilja stoppa den där lukten på burk för att ta fram vid behov. Doften av liv. Doften av kärlek. En doft som får kvinnors hormoner att rusa och man suckar tungt och njuter av den där långa inandningen när vi luktade på vännens nya lilla bebis. Alla kvinnor kan nog skriva under på att den där doften får alla våra sinnen på alerten, ett välbefinnande och ett ha begär på samma gång. Sedan blandas den där första nyfödingslukten med bebisens egna doft. Den som gör att jag begraver näsan i hennes fjuniga nacke och andas djupa andetag och inpräntar henne, jag skulle känna igen henne med ögonbindel. Sov-varm i min famn, den lite söta doften som sovande bebisar får och så hennes doft. En doft att slumra i , nära, nära. I takt med att de växer så förändras deras lukt men om jag gosar ner mig bredvid Viggo och håller en arm om honom då vi läser godnattsaga då kan jag luta min haka mot hans huvud och känna att där, där finns fortfarande hans lukt, trots att den blandas med ett växande barns nyanser.

Amningshunger

Jag är som ett bottenlöst hål nästan jämt gahhh!! Och så vill man ju äta bra men godis suget är stort nästan jämt. På kvällen vid 21 skulle jag kunna äta en ko tror jag eller i alla fall en middag till. Vad äter ni andra hungriga människor på kvällen? Gissar att det är för att då har jag tid att känna efter, det är lugnt tyst och jag kan få tugga i fred.

onsdag 5 november 2014

Alla barn på koll

Våran läkare är så toppen ska börja med att säga! Hilda Hassler, så bra med barnen och med oss vuxna. Barnklinikens clowner gav oss skjuts till lekterapin sen, otroligt uppskattat. Viggo vägde in på 17 kg och 118 cm, nya medeciner som han lättare kan fixa själv. Liv på 17 kg och 108 cm, mjölken ska uteslutas/dras ned mycket och gluten på en liten nivå. Gry mår bara fin fint ska bara lyckas ställa in dosen med movicol. Heddan ska ta det lungt med "irritanter" - choklad,citrus,kiwi, morötter,tomat osv- mat med starka fäger. Huden är ljus fin och atopisk. För nu nöjjer vi oss så och fortsätter smörja. Nästa steg blir att ta bort gluten. Iduns remiss måste skickas till öron från vård c så blir mitt jobb att se till att så görs.

måndag 3 november 2014

Soppa på en spik

Idag tog jag en massa rotsaker som låg i kylen, lök, purjo och så fick det bli en soppa med ostmackor till middag OCH HÖR OCH HÄPNA inte ett ord om att det var äckligt, det smakades på allt från rotselleri till kålrot :)