onsdag 31 augusti 2016

Idag fyller den älskade maken, pappan, sonen år

Ja idag fick vi sjunga för den där halvan jag delar detta livet med! Och som det sjöngs! Presenten var lite trist tyckte barnen men det är bara för att de inte får följa med! En uteritt för två på Rånisgården! Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor jag kan inte ens stå när du inte ser på och genomskinlig grå blir jag utan dina andetag Kent säger det så bra, vi älskar dig mer än du någonsin anar.

Livet är dagarna som går, livet lever är minnen vi bär

Vi är tillbaka i vardagens rutiner, fast att säga vardaag har väl lite dålig klang, det är ju vardagen som är livet. Livet är sött salt och gråskalor. Frosten kom och med den hösten, sommaren försvann för att vila upp sig inför nästa gång. Bären i skogen lyser blåa och röda, har man tur finner man en svamp eller två som räcker till en god macka när barnen behagat somna. Dunet börjar på förskolan vilket sätter spår i nattsömnen och vi kämpar mot monstren. Vide blir i morgon 6 månader, så mycket händer, vaken , pigg och en egen liten person som gärna gosar in sig under hakan, pillar i pappas skägg och studerar allt vi gör med stor blåa ögon. Han verkar helt återställd efter sin antibiotika kur förutom torsk i munnen. Barnen är glada att skolan börjat! Så skönt att de trivs på en sådan viktig plats här i livet. Jag hoppas att det även håller i sig för Liv <3

tisdag 23 augusti 2016

En vakande hand

Stökiga läggningar, nattskräck, en övertrött ledsen bebis och så går brandlarmet, min näsa känner stickande lukt- elektronik. Paniken är total jag tar Vide under armen Björn har Viggo som hysteriskt skriker det brinner det brinner! I famnen har han sina nya leksaker från helgens kalas, jag irrar runt ringer 112 får på mig byxor först när blåljusen stannar utanför på gatan. Ut med barnen i hällregnet. Jag hittar ingenting får på mig en jacka Vide har ingenting utom pyamas och snutte. Grynet sover, Idun sover äntligen, Hedvig gömmer sig. Inte en en bilnyckel eller plånbok. Ingenting hittas av rökdykare eller med värmekamera, alla känner lukten även utomhus. Man går igenom hela parhuslängan men inget hittas. Brandmännen hittar inget svar på vart det kommer ifrån men huset brinner inte, ingen el inga lampor. En lampa i hallen ska bytas ut och brandvarnaren ska få föröka sig. Fyra räcker inte för att fylla den oro jag nu bär. Det är ett år sedan vännerna förlorade allt. Vad tar man med sig? Allt löser sig det vet vi ju, men det sätter spår. Helt klart bär mina barn spår av det som vännerna fick gå igenom, vilka ärr har inte deras barn då? Idag är hjärta och hjärna härjade.

söndag 14 augusti 2016

Videliten

5 månader har du blivit, vår lillkille. Så älskad och kramad och Idun ser ju som sin livsuppgift att väcka dig, till vår förtret. En krokig fot och en urinvägsinfektion stör ditt lilla liv just nu men det ska nog ordna till sig det med. du är pigg, vaken och gillar att prata och skrika glatt så du själv blir förvånad. Vill inte sitta i babysitter eller babygym om inte någon sitter bredvid- en riktig famnbebis <3

För det är ingen vanlig dag för det är Hedvigs födelsedag Hurra Hurra Hurra!

Så sjöng hon och ja må hon leva, ungefär hela dagen. Hon var glad som en lärka och sjöng som en likadan! Hon bara fnissade lite blygt och ögonen gnistrade när hon såg cykeln och hjälmen under sängen, fort fort hade frukosten landat i magen och sedan såg vi inte henne på hela dagen. Ut i regnet och cykla!

Höst i mitt bröst

Nu är den här, den rullade in, under en natt kom hon- hösten. Hon fyller mitt bröst och mina lungor med en klarare luft. Det är lätt att andas. Det är kallt på morgonen och daggen ligger tung som en våt matta över allting.En del björkar har redan bytt färg, till en rostbrun nyans av grönt. Vi har tänt ljus på kvällen och jag känner att en kopp te kan vara riktigt gott innan sängen ropar. Iduns nätter är sämre igen och vi försöker med en massa trix för att det ska bli så bra som möjligt. Men nu har hon förskjutit skriket och paniken till kl halv sex så vi får väl ställa klockan och väcka henne vi fem tiden. I dag tror jag vi tar på oss kläder och varma tröjor, trots regn i luften kan vi springa och leka och tända en eld vid vattnet.

söndag 7 augusti 2016

Det kom en bukett

När vänner fångar upp och ser oss där vi är, och skickar tro hopp och kärlek genom hela avlånga landet då känns det lite lättare. I morgon är det jag som fortsätter kriga #kämpavidefuckPEVA

Som en käftsmäll

Jag har anat, vi har sett och vi har frågat. Men nu står vi här ändå med en liten kille som har PEVA/klumpfot och som ännu inte fått börja sin behandling. Trots att det är ärftligt och hans syster hade det ordentligt på båda fötterna. När vi anmälde deras miss med Grynet bedyrades det att man nu infört nya rutiner och att ortoped skulle titta på alla barn innan hemgång från bb om man misstänkte PEVA. men inte det...vad är oddsen att man missar två barn och dessutom i samma familj !? Jag har gråtit, jag har varit arg och nu är jag mest trött, leds och uppgiven. Lilla fina videungen, så ovetandes om vad som väntar. Och det som smärtar mest är att mest troligt har hans vårdtid förlängts och han får börja nu, nu när han vill sprattla och åla och krypa. Och ingen kan svara på om detta med att man missat det har som helst effekter på behandling och resultat. Och vem ska orka kriga om inte vi orkar, när jag inte orkar vem orkar då?

onsdag 3 augusti 2016

En annan luft, har smugit sig på

Det slog till och blev 27 grader dygnet runt i ca 14 dar, nu bara från en natt till en annan är det 6 grader då jag kliver upp med Idun och Vide, det drar kallt och lite rått kring fötterna när jag öppnar ut på altanen. Daggkåporna har stora fina droppar där bladen möts. En annan vind, en doft av höst när jag fyller lungorna. Vi kommer ha många varma sommardagar kvar men med en underton av kallare tider, klarare luft och blåare himmel. Hösten är mer krispig än sommaren som flyter ut i varma blåa toner och ljumma vindar. Den mättade mörkare naturen är mätt på sol och suger ut det sista skälvande soltimmarna. Nätterna är skummare, belysningarna tänds längs gatan och ikväll tänder jag faktiskt några ljus.

Hägnan häng

Idag drog vi till Hägnan, kollade in djuren och husen och fick åska blixtar och ösregn på oss. Hedvig höll för öronen och ville hem. Picknick åt vi i danslogen med hagel och stora tunga regndroppar som dunsade ner runt oss. Lite spännande tyckte nog alla att det var! Haddukarna som vi hängde ut innan vi for lär ju inte bli torra idag. Och lastbils cahuffören som körde om oss i ösregn där man knappt såg något och som fyllde min vindruta så jag fick stå på bromsen, den hoppas jag skärper till sig nästa gång tar jag reg nr. Hade pulsen i halsgropen och barnen undrade vad som hände.